<3 Pappa <3

var upp idag och du kände min närvaro <3 du tittade upp ansträngande med dina blodsprängda ögon och försökte få upp vänster armen presis sådär som du gjorde sist jag var och hälsade på <3 Du säger ingenting, du äter ingenting men jag tror nog att du hör mig pappa <3 Förlåt mig för allt som jag möjligen har gjort dig som du mått dåligt av <3 vi har inte alltid dragit jämt... vi är lika envisa båda två ... många missförstånd har det blivit då andra lagt sig i.... Varför ska jag känna sån ångest? varför är det så svårt? många varför som jag besittre nu och inga svar kan du ge mig :-( Jag vet inte .... varför känns det så tomt? varför känns det som att jag skulle behöva ut och springa den långa uppförsbacken och ge gärnet när jag känner att min kropp inte orkar gå till påstlådan? F---n för allt och för--at :-( jag vill vakna och känna mig frisk och stark och inte ha massa jobbigt inom mig, det är inte jag längre... vad ska jag göra? :-(
Folk frågar och berättar att det är livets gång!"!!!! va fan det vet väl jag me!!! man behöver kanske inte säga saker om man inte har något snällt eller vettigt att yttre..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0