Divatorpets

När jag kom till dig idag så reagerade du <3 du tittade upp, du rörde din arm mot huvudet som att du ville lägga den bakom nacken som du har gjort dom senaste gångerna jag var där. Du reagerade också vid min beröring <3 Jag vet att du kände att jag var där <3 Jag känner mig tom och rådlös, så många frågor men inga svar. Jag försöker tänka på hur du mådde för tre år sen, eller tom för 10år sen! Då var du stor och stark, du hade inga sjukdomar, fanns alltid till hands för dem som behövde och bad dig om hjälp. <3
Vi har inte alltid dragit jämnt men på något sett så löste sig det tillslut iallafall. Envis som synden var vi båda två och jag minns dina ord vad du sa när jag tog flyget till "lapphelvete" och sen flyttade hit. :-)
dina ord löd: -Ja, Annica om det är någon som skulle göra en sån här grej så är det du! Du har alltid varit vildast av mina barn men har också alltid stått på dina egna ben. Ingenting som du tar dig för brukar bli fel, även om det alltid är folk som har åsikter och tycker du är otämjbar. <3
När man tänker efter så, tja det har ju blivit några vändor :-P Men om jag inte varit så impulsiv så hade jag heller inte varit den jag är idag <3 svarade jag
Men idag pappa! så känner jag mig inte alls stark inte heller stadig och impulsiv :-( att se dig ligga där näst likt ett kolli så gör det så ont :-( Vad kan det möjligen vara som gick så fel???
Vem ska jag skälla på? vem ska jag vara arg på? vad f... n ska jag göra för att få allt till det bättre?
VARFÖR har inte forskningen gått mer framåt än det har?? Morfar dog för över 10år sen pga denna jä...a sjukdom, redan då sa någon till mig att Cancerforskningen har kommit så långt! så det löser sig nog... Nääää det löste sig inte i den mån att han blev frisk inte..... I dag så ligger du där och det känns som att du fortfarande försöker hoppas på ett botemedel :-( Jag önskar jag kunde trolla pappa! då skulle du inte ligga där du är idag.. Älskar dig Pappa!! Måtte du få slippa detta helvete :-(
Fuck Cancer!!

var upp idag och du kände min närvaro <3 du tittade upp ansträngande med dina blodsprängda ögon och försökte få upp vänster armen presis sådär som du gjorde sist jag var och hälsade på <3 Du säger ingenting, du äter ingenting men jag tror nog att du hör mig pappa <3 Förlåt mig för allt som jag möjligen har gjort dig som du mått dåligt av <3 vi har inte alltid dragit jämt... vi är lika envisa båda två ... många missförstånd har det blivit då andra lagt sig i.... Varför ska jag känna sån ångest? varför är det så svårt? många varför som jag besittre nu och inga svar kan du ge mig :-( Jag vet inte .... varför känns det så tomt? varför känns det som att jag skulle behöva ut och springa den långa uppförsbacken och ge gärnet när jag känner att min kropp inte orkar gå till påstlådan? F---n för allt och för--at :-( jag vill vakna och känna mig frisk och stark och inte ha massa jobbigt inom mig, det är inte jag längre... vad ska jag göra? :-(

Folk frågar och berättar att det är livets gång!"!!!! va fan det vet väl jag me!!! man behöver kanske inte säga saker om man inte har något snällt eller vettigt att yttre..