Hm ska det börja om nu eller?

I dag så kom Alexander hem med feber och halsont, tjejerna har hostat lite grann men jag hoppas det inte börjar om nu!! Felicia hade 38gr feber när jag tog den på dagen. Evelina verkade inte vara febrig så hon slapp undan idag. Vad har jag gjort idag då? nä absolut ingenting modet och styrkan försvann liksom när jag fann att Felicia var febrig.. Ska inte jäntan få vara frisk och kry snart? :-(
Så idag har jag varkligen inte gjort någonting mer än nödvändigt, typ lagat mat släppt ut hunden, gett hunden sin mat och rastat av han igen och igen. Snön har fallit hela dagen vilket inte får mitt humör på någe bättre heller. Vi var sååå nära våren i förra veckan och i går förregår så var det gräs och visserligen massa slask men nu så känns det som om jag kunde väl ta att min vita herde var svart när vi kom in osv.
Jag pratade med syrran idag och nu känns det som om den ända gången som vi pratar vid är när jag har något att ta upp som jag inte gillar.. Hur kul är det då? Syrran och jag är ju Bästisar och har alltid varit så varför ska det behöva bli en massa groll?? Jo jag vet varför, det är mitt fel, jag kan bara inte hålla tyst helt enkelt. Jag kan inte gå och va arg och undrande utan jag måste bara fråga ... Hmm ibland så kanske det skulle vara bäst att inte lyssna, eller låta bli att planera för då kan ju någon annan planera istället så har jag heller inte någon anledning till att bli irriterad eller förundrad..
ja ja vi får väl se vad vi ska göra åt detta!!
Någonting som var possitivt idag var iallafall att min älskling skickade ett medelande på telefonen och berättade att han kanske skulle få åka hem på torsdag!! Åh vad lite som egentligen behövs för att göra en grå och trist dag till någonting helt annat!! haha tackar för det älskling..
Det är ju konstigt egentligen hur saker kan bli, för tre år sedan satt jag hemma i min lägenhet i Åkersstyckebruk och funderade på vad som egentligen saknades i mitt liv. och vad som egentligen skulle hända i framtiden, hmm ja jag kan ju säga att jag trodde ju inte riktigt att jag tre år senare skulle sitta i hus med en karl,  tre barn, hund jo hund skulle jag garanterat ha gärna i plural! hehe
Och så sitter jag här dessutom och är fortfarande så där så det ibland pirrar i kroppen när jag tänker på han! Att det faktiskt kan kännas så efter tre år är inte det coolt så säg. Nä nog med kärleksprat nu!! jag kan ju bara tilllägga att jag unnar alla att dom någon gång ska få känna den riktiga kärlek som jag faktiskt känner. synd är väl att han inte är så intresserad av hundar som jag men ja ja någon brist finns det ju alltid!! hehe nu har jag fått skriva av mig igen och gud så bra det känns! kram och god natt!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0